Kyrkomötet Motion 2006:68 av Ola Isacsson
Fördjupad reflektion kring dop och barnvälsignelse med anledning av ekumenisk överenskommelse mellan Svenska kyrkan och Svenska Missionskyrkan

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att, med anledning av ekumenisk överenskommelse mellan Svenska kyrkan och Svenska Missionskyrkan, bearbeta frågor kring barndop, troendedop och barnvälsignelse.

Motivering

Frågan om barnvälsignelse har aktualiserats i kyrkomötena 2002 och 2003. 2002 var ärendet uppe i frågedebatten med anledning av en präst som erbjudit barnvälsignelse. 2003 förekom motioner i ärendet. Både i frågedebatten och i motionerna finns bakgrunden närmast i att föräldrar inte delar kyrkans tro.

Reaktionen på dylika tankar har varit sval: Prästen som hade erbjudit barnvälsignelse blev föremål för domkapitlets åtgärder. I yttrande till motionerna 2003 menar Läronämnden att en ordning för barnvälsignelse inte skall finnas i Svenska kyrkans handbok ”då en sådan ordning både teologiskt och pastoralt skulle göra dopets innebörd otydlig” (Ln 2003:21y).

Nu står Svenska kyrkan i begrepp att ingå ekumenisk överenskommelse med en kyrka som praktiserar barnvälsignelse och därtill vill ”med sin öppenhet för Guds handlande i olika doptraditioner söka uttryck för en försonad mångfald” (KsSkr 2006:4, s. 45). I Missionskyrkan finns alltså utrymme både för traditionen med barndop och en baptistisk tradition, med (barnvälsignelse och) troendedop (se KsSkr 2006:4, s. 96). För Svenska kyrkan blir situationen helt ny. Hos oss har baptistiska tendenser kraftigt avvisats.

Om den ekumeniska överenskommelsen gällt en kyrka i ett annat land hade det inte varit så mycket att orda om saken. Nu gäller det en kyrka med vilken vi kommer att ha samarbetsavtal och samarbetskyrkor. I samarbetskyrkorna kommer att finnas

♦ dop av barn från Missionskyrkan;

♦ en baptistisk doppraxis med barnvälsignelse (enligt Missionskyrkans handbok) och troendedop;

♦ en svenskkyrklig syn, där en handboksreglerad akt för barnvälsignelse anses göra ”dopets innebörd otydlig” och ”skulle urholka vår dopteologi på ett allvarligt sätt” (Anföranden 2003, s. 39).

Mina frågor är helt enkelt dessa:

- På vilket sätt påverkas Svenska kyrkans dopsyn av den dopsyn som är möjlig och likvärdig i Missionskyrkan?

- Hur ser Svenska kyrkan på en baptistisk doppraxis med (barnvälsignelse och) troendedop, med tanke på att detta kommer att finnas i samarbetsförsamlingarna?

Snart står vi i den verklighet där prästen/pastorn i samarbetsförsamlingen förrättar Missionskyrkans handboksfästa akt med barnvälsignelse. Hur skall då prästen/pastorn kunna förklara Svenska kyrkans uttalanden – ”dopets innebörd otydlig”; ”skulle urholka vår dopteologi på ett allvarligt sätt”? Vad skall församlingens medlemmar/tillhöriga tänka?

För att vara tydlig kring orden jag använder: När jag använder ordet ”troendedop” avser jag inte ”omdop” utan den teologiska övertygelse som menar att endast den som kan avlägga en personlig trosbekännelse kan döpas. Definitionen finns i BEM-dokumentet.

Mot detta står Svenska kyrkans syn, t.ex. uttryckt av Gudstjänstutskottet: ”Dopet är Guds gåva till oss, ett nådeserbjudande som vi inte har vare sig rätt eller möjlighet att villkora.” (G 2003:5)

Kalmar den 25 juli 2006

Ola Isacsson